Snart är det val till riksdag, landsting och kommun.

Problemet är att folk instinktivt röstar efter färger. Man röstar på det man blivit inmatad att rösta på, det man alltid har röstat på. Visst kan man rösta på något annat, men då ska det vara nära orginalfärgen eller en färg som känns orelaterad.

Man kan tro att detta är ideologier som sitter djupt rotade så det är ideologierna man röstar på. Problemet blir bara att när man ser andra undersökningar ej kopplade till politik där folk fortfarande kan rösta efter färger så brukar detta lysa igenom. Man röstar efter färg och inte efter sak.

Det kan finnas saker som får en att tillfället ändra sin röst, såsom ett svek eller en skandal. Men man gör det då klart att i hjärtat är man en färg, men under omständigheterna väljer man något annat.

Detta leder till ett problem. Folk anser sig veta vad ens parti står för och kommer nöja sig med detta.

Kvittar hur många citat eller klipp från partiet, de kommer fortfarande ha ursäkter till detta. De kommer inte vilja lära sig mer och ju mer folk pressar dem, desto mer står de fast vid sin färg.

Valdagen kommer och folk står mer klistrad vid den ideologi de lärt sig att deras parti står för istället för vilken politik de faktiskt för.

Det enda mer skrämmande än detta är att en blank röst betyder lika mycket som att ligga i soffan på valdagen.